Så den 17.11 så åkte jag, mamma och mammas kompis Miisu upp till Kangasala. Mamma hade beställt en tid till Tuula Pursiainen samt Heikki Saarinen (veterinär) på kliniken i juni. Tuula är känd för att ha "magiska händer" och hittar både gamla och nya skador, så vi tänkte att vi skulle låta henne gå igenom Rinja.
Resan upp var ett rent helvete. Jag satt och såg på yt videon och mina favorit scener i Attack on Titan medan mamma och Miisu talade i framsätet. Jag var väldigt stressad, då jag hade skrivit mitt biologi prov på morgonen och hade bara haft en timme på mig, då proven är gjorda att räcka 2½ timme. Gissa vem som hade panik att skriva om vad enzymer i tvätt medel måste ha för egenskaper och vilka biologiska identifieringsmedel det finns. Nu till slut med facit i hand gick det inte så skit, men inte gick det direkt bra häller. Tur så är jag ganska aktiv på lektionerna, så fick höjt i kursen tack vare det.
Så, väl på plats så gick vi in och anmälde oss. De sa att vi kunde hämta in Rinja och lägga henne i en box. Mamma var väldigt noga med att den skulle vara ren, vilket är helt förståeligt, då det ju oftast är sjuka hästar som uppsöker veterinärer. Så vi lade in Rinja i boxen och satte oss i deras café och väntade på Tuula eller veterinären. Miisu hade fått i uppgift att fota, så jag lånade kameran av henne och fotade Rinja lite mellan varven. Hon hittade t.ex. två nya vänner. En stor häst, som jag inte kommer ihåg vad den hette och en islandshäst, som hette Salama, btw. den var super söt.
Några minuter senare kom Tuula och Heikki till manegen. De bad mig longera henne i ena änden. Jag började i vänster varv, liksom hemma och bad henne först att skritta och sedan att trava innan vi böt varv och gjorda samma sak åt andra hållet. Sedan skulle hon galoppera, men då bockade hon så mycket så stigbygeln lossnade, vilket gjorde så hon bara började bocka mera och mera. Jag tog in henne och Tuula sa att jag kunde visa galoppen från ryggen, så jag hoppade upp på henne och red på samma sätt som alltid hemma. Jag travade lite och fattade galopp åt båda hållen. Efter kanske 10 minuter sa Heikki att det var bra, så jag hopade av och vi gick in tillbaka till kliniken.
Då mellan sessionen var avklarad, tog vi Rinja till Tuulas "undersökningssal" där hon kollade igenom Rinja. Hon berättade att hon hittade en gammal skada 5-6 cm in i manken och att Rinja var spänd i korsryggen, samt att hon var väldigt öm i högerbak has.
Hem vägen var hemsk. Vi stannade vid en Hesburger och köpte mat åt oss, men annars hände det inte så mycket. Alla satt typ tysta och ingen ville egentligen prata om "domen"
Nu har vi fått veta att Rinja skall opereras, vilket händer i Tammerfors. Kommer ett inlägg om detta med. Tar med videokameran, så blir troligtvis en my day, eller liknande av det. :) Beror på hur mycket jag kommer ihåg att filma ;)
Söta lilla Rinja ♥ |
var det den engelska veterinären som besluta operera el vem sa det? Är det enda sättet hon blir bra på?
SvaraRaderaDen engelska experten trodde det skulle gå med titthålsoperation.
SvaraRaderaMalins inlägg får det att låta så lindrigt, men när veterinären står o mumlar om "kasvain" o att han adrig sett ngt liknande så blir man nog orolig. // Mari
voi nej :( hoppas det skulle bli bättre efter operationen!!
SvaraRaderaHoppas jag med. Vill ha min andra halva av team blondie i spel skick igen ♥ :)
RaderaVad roligt, ( om man kan använda ett så positivt ord i din berättelse, men du fattar) med en så utförlig berättelse med bilder.. Skönt att ni fått veta vad/var problemet är och vad bra att det går och lösa med en operation och att ni kan ta det som ett alternativ!! Tycker du hållt humöret och motivationen bra uppe, åtminstone på bloggen. Hur känns det IRL ? Kan ju lite jämföra med diagnosen om senskada, som fick mig såå ledsen en lång tid framöver, men tror ändå på att allt händer för en orsak men det är inte det lättaste att greppa just då. Det är alltså mer än okej att vara ledsen!! Tur i oturen också att Rinja har avelsvärde, med tanke på framtiden!
SvaraRaderaHoppas allt löser sig till det bästa, vill ju följa med er länge ännu! ( och föreningen vill ju ha sin lagmedlem ;) )
/ Jessi
Jag har ju haft mycket stöd av vänner och bekanta. Men jag har nog varit ganska nere. Ärligt talat har jag dränkt mig själv i skolarbeten, bilskola och ridning av andras hästar för att inte behöva tänka på det. Då det gäller laget så tror jag ni får räkna bort mig och Rinja. Om inte jag mirakulöst blir erbjuden en storhoppare eller en otrolig dressyr talang. Men för tillfället ser det ganska mörkt ut på den fronten.
Radera