fredag 31 oktober 2014

Hoppning med mästaren

Det är roligt att vara ponnyryttare. Ponnyn är något jag älskar. De är snabba, goa och har starka viljor. Får man en ponny, liksom ett sto på sin sida så har man en otrolig chans till framgång. Idagg fick jag bli 5 år yngre, liksom ponnyn jag red blev 15 år yngre.

Idag red jag alltså Felix. Pirre, alltså Felix ägare bad mig för någon tid sedan hoppa honom. De dagar vi tidigare bestämt har aldrig fungerat i slutändan, så idag var första gången jag hoppade Felix.

Han blev som sagt mycket yngre efter att man kommit över första hindret och fått igång motorn. Jag hoppade några enskilda hinder och sedan en banan med element på 40-80 cm. Felix var bra, reagerade snabbt och väldigt vild. Han gav allt och var överlycklig. Jag rider ju inte honom så mycket, delvis för att jag känner mig stor på honom, delvis för att jag har både skola och Rinja med. Det är roligt att få leka ponnyryttare med jämna mellanrum. Pirre har alltså bett mig rida Felix, då hon själv inte ser steg och Felix är så gammal att han inte kan komma över hur som helst. Enligt henne har jag mycket ponnyryttare kvar i mig (kanske lever kvar tack vare Pale, som är så nära ponny jag kommer i tävlingssammanhang) och jag hoppas verkligen det.

Nu kommer ångra bilder från idag.



Felix har då alltså, som definition på mästare, vunnit det mesta man kan vinna. Pikku poni dreby flera år, varit uttagen till olika tävlingsringar, skulle ha fått starta nordiska mästerskapen, tävlat 110 cm med vinst (hästklass) Jag är så glad att jag får fara och "leka ponnyryttare" med honom nu som då :) 

// Malin

onsdag 29 oktober 2014

Testing testing

Hittills har jag provat två olika alternativ på träns år Rinja, förutom de normala då. På tisdagen (igår) provade jag ett tredje. Jag provade att rida henne med hackamore. Hon var väldigt bra att rida med det. Jämn och mjuk, jobbade gärna. Detta är alltså bara min första uppfattning av tränset, då jag kommer testa det lite nu som då. Fast hackamore värkar som ett bra alternativ åt Rinja, så kommer jag alltså fortsätta testa andra alternativ.


Förutom Rinja, red jag även Felix på tisdagen. Han var väldigt arbetsvillig och gjorde precis vad jag sa. Skönt att få rida en sådan väl skolad ponny ibland. Då jag hopade ner, såg jag ärligt tala inte en fläck på honom som skulle ha varit torr. Men han såg riktigt nöjd ut :) 

Felix efter ridningen.
Tittar man noga, ser man svettlödret vid sidostycket. :) 

Hoppträningar

På onsdagen hade vi hoppträningar för Jessica. Rinja hade inte hoppat sedan Ninas, om man inte räknar med den lilla kavaletten vi red över på Iias lektion. 

Rinja var med på noterna till 98%. Hon nitade en gång några meter innan ett hinder, Men jag kunde nog ha ridit bättre där. Vi hoppade serie och lite bana. Rinja gav allt på hindren, så det var riktigt kul. 
Medan vi skrittade (som tur) så visslade Pirre och ville in i manegen. Hon frågade om hon fick komma in, och alla sa att det var okej. Då hon öppnade dörren, strittade Rinja iväg, för inte kan det väl finnas andra hästar än hon och Dockan i världen? Jag var nog inte på väg att falla av, men Jessica bara skrattade som vanligt och sa något i stil med "Alla in bara, så får vi kaka" (Hon hoppades väl på att jag skulle falla av, liksom för några gånger tidigare)
Det känns bra att ha en tränare, som vet så bra vad man klarar och hur man reagerar så de kan skämta om såna saker. Jag är väldigt glad över att Jessica ger sig tid att hjälpa mig och jag gillar skarpt hennes träningar. 

Jag har lagt ihop en video från träningarna här:
Hoppas ni gillar den! :) 




Nu kommer lite bilder från träningen, tagna ut videon då alltså :)

Första gången över. 

Vi var på bakbenen igen. ;) Normi päivä

Fina Rinja ♥
Rinja gjorde ett gått försök till att bli en skäck idag 
// Malin och Rinja
dagens visdomsord! 

måndag 27 oktober 2014

Vad säger Iia till mig under träningarna?

För att vara helt ärlig, var det här min mammas idé. Hon föreslog att jag skulle göra ett inlägg om vad Iia säger till mig under lektionerna. Jag tycker det värkar som en bra idé då man inte bara lär sig av att vara på lektion utan även titta på en. Här är en video, oklippt med full volym (nöjd Marie? ;D ). Hoppas ni gillar konceptet. Jag hoppas ni förstår finska, då Iia alltid håller lektioner åt mig på, har alltid haft och hoppas hon alltid kommer göra det :D

Tyvärr blev videon lite av en "galopp edition" då mamma började filma så sent. Hoppas ni gillar den och orkar se alla 10 minuter som den tar. :)


Till slut en bild jag nyss fick skickad till mig från förra dressyrtävlingarna :)
Fina Rinja ♥
Ärevarvet. Bild Satu Holmlund

lördag 25 oktober 2014

HIHS 2014

Nu har det alltså varit HIHS (Helsinki International Horse Show) för hela slanten. Eller ja, mindre än förra året. Jag köpte kanske inte alltså lika mycket som förra året.


Jag och Janni startade alltså från Karis med 8:ans y-tåg och var i Böle lite före 9. Vi gick från station och tappade kanske lite bort oss, men kom fram nästan i tid, då min gps inte var helt av samma åsikt som jag. Tur har både jag och Janni varit till Laakso, så det var inte så svårt att hitta till ishallen, då den är på andra sidan vägen.

Skall man jämföra med förra året, kändes arenan liten, troligen p.g.a att taket lite bucklade inåt. Ja och Janni åt inte lika mycket. Vi klarade oss från 9.00 till 23.00 på två paninin och två glassar. The way to go alltså. Sen spenderade jag ju nog lite pengar. Jag köpte ett par Animo vita ridbyxor, i julklapp åt mig själv alltså. :)

Lite feelis bilder, alla tagna med telefon :)



Mamma köpte den här på lördagen :)



På fredagen var det alltså egentligen en helt vanlig skoldag. Alla i vår skola skulle på "utfärd" till antingen bokmässan eller heureka. Då jag och Janni talade med lärarna om våra planer, gick de faktist ganska lätt med på att låta oss gå från bokmässan. Det slutade till och med att vi inte behövde åka på bokmässan överhuvudtaget och så föreslog lärarna att vi skulle få fribiljetter till lördagen med. Tyvärr blev det inte av att åka idag häller. ;)

// Malin

torsdag 23 oktober 2014

test av micklem

Nu har jag testat ett micklem träns på Rinja. Jag har testat det två dagar i rad, var av jag inte varit så övertygad någon dera gång.

Jag har alltså provat tränset med bett, men skall ännu testa utan, ifall korsningen under nosen tar på henne. Jag har några teorier om varför tränset i fråga inte skulle vara helt bra på henne. Vissa handlar alltså om tränset i sig och vissa om andra orsaker.

1. Tränset vi testade var så nytt, att det är väldigt löst på henne. Lädret är så styvt ännu, så det är ganska så omöjligt att få det att ligga rätt.

2. Hon tycker inte om bettet jag red med. Jag använde alltså stubbens golden wing, vilket är det samma jag annars med brukar rida med, men vi har konstaterat att det inte är det bästa. Bäst skulle väl ett ponny bridong med gummiringar på sidorna vara.. Får se om jag kommer över något liknande.

3. Sadeln passar inte. Det har vi egentligen redan konstaterat, men vi har ingen annan som passar bättre än den vi har. Vi har lagt en ny pad under sadeln, som är ganska så mycket tjockare än den förra. Detta gör så sadeln enligt mig bara blir trängre och inte nog med det, utan även mer ostabil. Vi använder alltså bröstrem (rintaremmi, var är det på ren svenska??) för att den inte skall komma så mycket bort från plats. Borde troligtvis testa det med andra padden.

4. Kylan kan säkert påverka henne. Hon har varit svår att böja och biter tag då jag försöker jobba genom henne. Kanske har hon bara spända muskler om hon har frusit något under dagen. Det har ändå gått ner till -3 grader nu på dagen.

Måste alltså testa ännu lite micklem och sen blir det väl dags för hackamore antar jag.


Tänkte ännu säga att då vi var till veterinären med Rinja sa de att vi skulle testa det här tränset. Men de påpekade även att käkremmen är på så konstig plats att den inte får spännas åt för hårt, då hästen kan få skador i munnen på grund av det.

// Malin och Rinja

tisdag 21 oktober 2014

Frågor

Tänker låta er fråga, vad som helst och jag lovar svara på allting.
Vi får se om jag gör en video eller om jag svarar på frågorna via datorn. Beror helt på hurdan mängd det kommer och vilka frågorna är. Man får fråga på alla de tre språken jag behärskar (finska, svenska och engelska) jag översätter om frågan ej är på svenska.

Vill man inte lämna frågan i kommentarfältet kan man fråga via instagram (@malin_alina) * eller mejl (malin.lahtivuori(a)gmail.com)

*skicka via DM (direkt mejl)

Varsågoda och börja fråga. :)

// Malin och Rinja


måndag 20 oktober 2014

Inte min dag...

... eller ja, dagar.
Det var höstlov förra veckan. Gjorde inte så mycket. Läste på tentamen, jobbade i stallet, red ett x antal hästar, såg på serier, tävlade lite och tränade. Eftersom största delen av mitt lov inte var så storslaget och för att jag borde återgå till min hälsokunskaps bok snarast, så tänker jag bara kort skriva om söndagen, de jobbigaste dagen på hela höstlovet.

Jag började dagen ca. kl. 5.30 med att åka till stallet och fixa morgonstall. Ge mat åt hästarna, föra ut dem, mocka boxarna och sedan hem i duschen. Jag hann äta morgonmål och slappa nån timme innan jag skulle vidare på tävlar. Tävlingarna var i HC grann, vilket ligger relativt nära där jag bor.
Jag skulle alltså starta Palermo, då Sandra hade frågat mig tidigare om jag ville hoppa 90 cm med honom. Sandra själv hoppade 70 cm, men vägrade tyvärr ut sig redan på fjärde hindret. Pale hade en off dag och ville inte riktigt göra något. Ena sekunden var han framåt och på väg och nästa nitade han.
Då jag red hade jag bara en tanke i huvudet, vi skall över! Jag gick aldrig banan, utan lärde mig den medan vi red fram i manegen, i den ända grupp vår klass bildade. Det var bara tre hästar i vår klass, men det var ändå väldigt trångt. Jag är bortskämd med stor, fin ljus manege och några hästar. Här var det en liten manege, stor som en liten dressyrbana med tio hinder och tre hästar, relativt stora hästar. Var av ena hade röd rosett. Då jag såg genom banan märkte jag redan svårigheten till första hindret. Hindret var en nästan maxad oxer, till vilken man inte ens visste från vilket håll det var bäst att komma. Banskisserna var helt tydligt gjorda för deras något större uteplan.

Jag valde att komma till första hindret i höger varv. Endast av den simpla orsaken att Pale kändes mer framåt i det varvet, banan fortsatte i högervarv och jag fick en längre framridnings sträcka framför hindret. Då jag hoppade banan var det ändå som gick genom huvudet på mig; kom över alla hinder. Rid framåt. Håll huvudet kallt. Min sits på hindren var från röven, bokstavligen och jag tror att ingen riktigt tyckte jag red snyggt. Jag var lite för mycket på halsen hela tiden och det slutade i 8 fel. Vinnaren hade 4 fel från första fasen. Jag var ändå ganska nöjd, inte med min ridning, men med Pale. Han hoppade det jag bad honom och helt bra, då jag kom rätt. Ser ändå ut som om vår tävlings säsong blir lite längre än planerat, då jag inte vill lämna det på det här viset. Hoppeligen går det bättre nästa gång.

Har tyvärr inget bild material från tävlingarna (ännu, men lägger in om jag hittar.)

Då jag kom hem från tävlingarna åt jag mat och hann slappa kanske en timme innan jag skulle iväg igen. Nu var det Nina Fagerströms träning som gällde. Vi fixade ihop allting och packade Rinja i traikkun innan vi åkte iväg mot Billnäs. På plats fick vi vänta en stund, så vi skrittade lite runt i mörkret innan vi gick in i manegen.

Vi började med att självständigt rida fram och sedan göra en övning där man skulle göra öppna i trav eller skritt, beroende på hästens kompetens och galoppera i andra ändan. Vi skulle använda oss av tre olika galopper, som tre växlar ungefär. 1:an var en ganska lugn, samlad galopp, 2:an lite framåt och 3:an ganska ordentligt fram, men fortfarande i uppförsbacke. Det gick väl helt okej. Rinja kastade med huvudet lite, men hölls annars helt bra och lätt mot handen.
Nästa uppgift var två små kryss på vardera diagonalerna. Vi skulle komma till dem i lättsits, ingen tygel kontakt och bara stå i stigbyglarna hela vägen. Efter hindret skulle vi styra in i väggen och stanna och sedan fatta ny galopp och komma till nästa kryss. Rinja var bra och drog som tur inte sina 90 cm hopp över kryssen, utan hoppade snällt, precis så högt som det behövdes. Dessvärre drog hon ibland ganska ordentligt iväg före och efter och lyssnade inte på några röst hjälper. Så fort man tog i tygeln fick man ett "ÄLÄ VEDÄ". Kan ju säga att jag var på väg att ge upp efter 30 minuter, men hoppades på att vi skulle göra något lite annat efter det här och fortsatte. Men vi fortsatte med samma sak på ett rakt spår bredvid väggen. Sedan samma sak på en linje. och sedan en böjd linje. Det var otroligt att jag och Rinja klarade den efter ca. 50 försök, då det kändes som om det av ren otur gick rätt.
Till sist fick vi komma en bana på 70-80 cm. Vi fick äntligen sitta ner lite och hålla lite kontakt framifrån. Rinja var lätt på handen och hoppade helt bra, förutom då hon tänkte springa förbi ett hinder och jag i sista stund fick henne över. Kom linjen på nytt och då förstod hon vart hon skulle.
Så Rinja hoppade bra, men behöver själv lite längre introduktion till denna ridstil.
Nån som kan vidare utbilda mig inom detta?

Här är ett kort ihop plock av lektionen.



// Malin och Rinja
Kan nu officiellt rida Rinja i dressyrsadel, det måste bara vara en som passar min röv som Sabinas och Petes sadel.
Älskar den!

tisdag 14 oktober 2014

+ och -

Som många säkert märkt på de kommentarer jag har gjort på mina bilder, så är jag som person väldigt självkritisk och hatar ärligt talat att försöka smöra för mig själv. Har alltid kommit bäst överens med sådana tränare som säger rakt ut vad de tycker om min ridning och inte bara säger att det ser super bra ut, då jag sitter som en groda och hämtar hästen fel hela tiden, så vi knappt kommer över hindren.

Nu har jag bestämt mig för att göra en + och - med min ridning. +:en var väldigt svåra att komma på, medan -:en kommer lätt som en plätt. Hoppas ni gillar inlägget.

+ Jag har en stark vilja att komma uppåt. Jag vill komma framåt och längre hela tiden.

+ Mitt stegöga har blivit relativt bra, så länge jag inte är "rädd" för hindret jag rider mot

+ Jag har lätt för att fortsätta rida efter misslyckanden. Som t.ex. i en bana, om jag rider fel håller jag huvudet kallt och bara fortsätter. Blir inte och älta på det som just hände utan rättar mig och
fortsätter.

+ Vågar göra det mesta och utmanar mig själv att göra saker jag är rädd för. T.ex. hoppa högre än jag vågar, rida svårare hästar och stå för mina åsikter. (Kan även ibland tas som en dålig sak)

+ Jag är relativt bra på att fatta snabba beslut. Dessvärre är de inte alltid de bästa..

- Jag har lätt för att bil irriterad då jag rider. Mest på mig själv. Tänker oftast då något i stil med: "Hur f*n kan du inte få vänster axel bakåt nu mer då? Du sitter ju som en hösäck.."

- Jag har ett väldigt ostadigt bål och överliv. Jag kastar mig i hoppen och blir lätt lite framåt lutande vid anridning till hinder.

- Min hand kan ibland bli lite hård, vilket är en sak jag jobbar på. Inte bara för hästen utan med för att jag känner av det ännu några dagar efter ridpasset isf. Mina skulderblad är inte helt i skick och borde troligtvis träffa en massör eller något liknande.

- Jag hoppar före hästen lite nu som då och har inte den bästa time:ingen med kroppen i hoppen.

- Jag är inte alls nära på vältränad. Jag klarar nog av att rida 3 hästar på en dag, men int klarar jag av att typ fara ut och springa långa sträckor.

- Min balans har en tendens att svika mig i de viktigaste situationerna. Oftast på tävlingsbanor...

Här var mina + och -. Hur gillade ni dem?

Nu kommer det lite bilder som Nina Nygren fotade på tävlingarna på söndagen. Njut! :)


Rinja är egentligen inte så här rund, men söt min har hon :) 

Omhoppning med Pale, hoppa halva med bara en stigbygel ;)

Prisutdelning

Pale i 70 cm. Hu sku de vara att se framåt..?
// Malin och hästarna
 ¨Bild tagen idag, under ridturen med Jojo 


måndag 13 oktober 2014

Bilder

Här kommer lite bilder från förra hoppträningen med Jessica.
Fick dem igår, men lägger in dem idag. :)

Tänkte lägga till en länk på inlägget de hör till, men märkte sedan att jag inte skrivit något.
Kommer inte ihåg så mycket annat än att Rinja hoppade av hela sitt hjärta och att jag inte kunde vara annat än nöjd med henne. Vi bara flög över.





Foton av: Nina Nygren

Idag red jag både Jojo och Rinja. Med Jojo var jag ut i skogen och skritta innan jag red henne ca. 30 minuter i manegen. Hon var lite spänd i början med helt bra i slutet. Rinja var super bra idag, jämfört med vad jag var beredd på. Hon brukar vara lite styv och stel dagen efter hoppning, men idag red jag henne första fem varv år vardera hållen på helt lös tygel i trav och tog sedan tyglarna så mycket att jag kände henne mun. Hon fick själv välja var hon hade huvudet och hur mycket hon jobbade med bakbenen, och jag egentligen bara åkade runt lite i manegen. Galopp åt båda varven och sedan travade jag ner henne igen innan vi skrittade av och gick in. En lugn dag, med två helt okej hästar. 

// Malin och Rinja

ups and downs

Att ridningen är en gren med en massa fram- och motgångar visste jag redan då jag började hyra min första ponny. Vi tvärnitade på första hindret i en 60 cm klass, vilket han hur bra som helst skulle ha kunna gå över, men tillika funkade han bra resten av banan. (Detta hände alltså för snart 5 år sedan)

Nu har jag ett sto som kastar av mig i skogen två gånger på en skogstur, men som bara några veckor senare vinner V-NR Junior mästerskapen! Då jag kom in från skogsturen för några veckor sen, kommer jag ihåg hur jag grät och sa att jag skulle skicka iväg henne på tillridning, för hon var knäpp. För att vara helt ärlig skäms jag nu. Jag har en otroligt duktig häst, som gör allting för mig, hjälper mig i de absolut svåraste tillfällena på banan och är lika långt inriden som en 6-åring. Jo hon är svår, jo hon har temperament, men hon är ändå så underbar på många andra sätt.

Nu till det kanske mest centrala i det här inlägget. Igår den 12.10.2014 deltog jag i ett par hopptävlingar som min förening ordnade. Jag startade med både Palermo och Caipirinha.
Med Pale startade jag först 70 cm, som gick helt bra. Han löd ibland och ibland tog han små steg innan hindret, men kom över. Baby steps.. Med honom hoppade jag även juniormästerskapen och kom som första icke placerade i både själva klassen och mästerskapen. Känns inte så dåligt, då jag hade bättre framgång med Rinja, men om jag istället för att bli och bråka med att han skulle byta galopp i omhoppningen skulle ha fortsatt rida fram i omvändgalopp, vilket vivändå sen gjorde då han inte bör, skulle jag kanske tagit hem första och tredje pris. Men jag är nöjd med honom. Han gjorde som jag bad i andra klassen och var faktist ännu bättre i omhoppningen.
Här är hans banor:



Rinja gick som sagt till och med bättre än Pale. Eller, ja. Jag hade ingen kontroll första banan och så gick det bättre med tiden då hon gick lite mjölksyror i benen. I min fösta klass som var en AM5 klass kom vi tvåa i hela klassen. Jag blev gladeligen "besegrad" av min gamla ponny, då Elton och Ika vann klassen. (Grattis ännu Ika!) Jag var bästa V-NR:are i klassen, så blev därmed V-NR´s junior hoppmästare. Senast var 2012 med Elton. Efter det hoppade jag ännu en klass med Rinja.
Jag hoppade en 90 cm, tänkte först starta den som 100 cm då man fick välja höjd, men bestämde mig sen för att ta den som 90, då hon hoppat så mycket redan och varit så otroligt duktig. I den här klassen blev jag också första ickeplacerade. Jag red inte på tid, då varken jag eller Rinja ärligt talat orkade. Jag hade hoppat upp och ner på hästar så mycket, då jag startade varannan start med vardera häst. Jag var riktigt nöjd med anorna, förutom då vissa rid fel, där jag inte hämtade dem rätt, men i det stora hela var det en bra dag.
Video på Rinja: (Texten är lite borta.. bry er inte om den... Tack ;P )



Här kommer ännu några bilder från idag. Alla bilder är tagna av Linn Stenroos, då jag inte fått några andra ännu :)






 sist lite bilder från dressyren:



// Malin och hästarna


lördag 11 oktober 2014

dressyrtävlingar

Idag var jag och Rinja till Broby på dressyrtävlingar.
Det gick helt bra. Programmet var Lätt:B 3 2009, alltså ett program på långbana, men utan ökningar. I uppvärmningen var det ganska långt kaos. Jag fick inte ordentligt fram ridet, då en massa ponnyn dök upp från ingenstans och kom så nära att Rinja strittade åt sidorna med jämna mellanrum. Detta kan vara till en fördel ibland, för då lugnar sig Rinja på banan, där ingen annan kommer emot i full galopp eller nån rider förbi och smackar och smättar med spö tillika. Då lyssnar hon bara på mig och är så bra så, men det var inte fullt möjligt idag. Kan ju säga att jag kände mig lite off. Jag kunde inte helt 100% koncentrera min på banan och det gjorde så jag inte häller red helt 100%, så Rinja var lite slö och väldigt ojämn. Hon gick bakom skänkeln, vilket jag är otroligt förvånad att domaren inte sa någonting om.
Det domaren däremot sa var att Rinja var ojämn (no sk*t?) och inte ville komma mot bettet. Kan ju säga att det är det vi tränat på nu i 1½ år. Att få bakdelen att bli så mycket starkare och jobba så mycket bättre så hon blir bra framifrån.
Jag var säker på att mitt resultat skulle vara kring 57%, som det vanligtvis är, men det visade sig att domaren tyckte om Rinja, så vi fick fina 60,... %. Det här resultatet räckte till 6/17, vilket även betyder första icke placerade. Någon måste ju få den platsen med, så varför inte vi. Är ändå ganska så nöjd redan då Rinja höll sig i skinnet på banan och inte hoppade över staketen.
Men rosett regnet fortsatte, då de skulle dela ut juniormästerskaps rosetterna i dressyr, där vi blev placerade som 3:a. Så rosett fick vi hem, och en vit dessutom. Domaren sa också att det matchade Rinja så bra med vitt på vitt.

Jag väntar ännu på bilder, men hoppas att de kommer ikväll, om inte så lägger jag in dem tillika med bilderna från hopplektionen. :) Tills dess får ni njuta av en telefonbild
// Malin och Rinja

fredag 10 oktober 2014

Mycket har hänt, men lite har ändrat

På onsdagen hade jag hoppträningar.
Rinja var super, hon hoppade nästan vad som helst varifrån som helst, men hade lite problem med broms och gas. De blev lätt på efter att jag bad henne tillbaka eller framåt. Alltså har vi lite att jobba på då det gäller ridbarhet under hoppbanorna.

Bilder finns inte ännu, men de kanske kommer lite senare

Här är en bild från vår gata, innan jag startade till skolan, tills jag hittar annat material :)
På torsdagen blev det en lite "jobbigare" dag för mig.
Jag slutade lite över två som vanligt och for snabbt hem via för att äta och byta kläder, innan jag körde halvvägs till Iias stall, alltså till Billnäs Ridcentrum för att rida Pale. Han står där nu några dagar. Jag skulle alltså hoppa lite för att rida honom innan nästa tävlingar.
Han var väldigt arbetsvillig och mycket lättare att rida än vanligt. Han kom bra fram till handen, löda varje liten hjälp jag använde och var inte alls lika tittig som han tidigare varit. Han har haft en liten "ovana" att sakta ner till hinder och stanna upp i  hoppen så hans galopp "dör" efter dem, men idag var det mycket bättre. Det var inte helt borta, men han gjorde det inte lika starkt mera.
Fick veta av hans ägare att de hade tagit en annan veterinär och raspa honom, så troligtvis är det av det, eller så kanske det var den nya sadeln som påverkade honom positivt.

Då jag var klar där, körde jag vidare till Iias, där jag hade två hästar att motionera. Första jag red var då Jojo, som är Henqs häst. Jojo är ganska speciell att rida, man måste vara väldigt mjuk på handen och då det gäller sitsen med för den delen. Ändå behöver hon ett bra stöd framifrån. Jag har ridit henne två gånger tidigare; en gång så att jag och Henq bytte hästar och en gång så att jag red ut henne i skogen. I skogen hade jag ingen skans att få henne att jobba, så mina förväntningar var inte så höga. Men tyvärr lyckades hon inte helt 100% överträffa dem ändå. Hon var väldigt stel och spänd i början. Troligtvis för att jag inte var van vid henne och hon inte med mig. Hon var säkert med lite styv efter de tre dagar av "semester" hon haft. Efter 40 minuter arbete så började hon mjukna. Hon gav lite efter i nacken och började jobba mera med hela kroppen. Har inget material från ridningen, men tog en bild på Jojo efter passet.



Sen hade jag Rinja kvar. Hon fick inte ridas med bett då hon skall vara bettlöst minst två dagar i veckan enligt veterinären, så jag longerade henne i grimma. Då jag kom till stallet, så var Rinja väldigt sömnig, vilket hon oftast brukar vara dagen efter hårdare träningar. Då jag longerade henne var hon lite oren i vänster varv, vilket för tillfället är helt normalt för henne i början dagen efter att man haft hoppträningar och nog mera i höger, men där är det med för att hon faller in till höger. Men annars mådde hon bra. Hennes "dagen efter" svullnad hade gått ner och



// Malin och hästarna

måndag 6 oktober 2014

Krubbitning

Jag har bitit mig i tungan så många gånger nu på grund av olika diskussioner angående krubbitning, så nu tänker jag skriva ner mina tankar, åsikter och det jag lärt mig under tiden jag hade en ponny som krubbet.

Krubbitning är alltså då hästen sväljer luft. Vissa tar t.ex. stöd av krubban (där av namnet), vattenkoppen, saltstenen eller någon annan yta i boxen. Då de sväljer luften kommer det ut ett ljud, som liknar ett djupt andetag men aningen gällare, kan även höras som lite lätt klunkande. Många av hästarna som gör det, gör det då de är stressade eller väntar på mat. Andra gör det till och med i hagen då de har tråkigt och ibland utan detta stöd jag just berättade om.

prakt exempel på krubbitning. (Äger inte bilden)

Varifrån krubbitningen kommer har många veterinärer funderat kring. Vissa funderar på om det är från då hästen var föl, att något skulle ha hänt. En forskning visar på att föl som plötsligt blir tagna från stoet, oftare börjar krubbita, men man vet ju aldrig säkert om det verkligen är så. Det är svårt att veta, då hästarna inte direkt kan svara själva och alla är så olika.

Många av diskussionerna jag sett handlar om att om det är skadligt för hästen att krubbita. Många jämför det med rökning, men det är enligt mig helt annat. Rökning väljer personen själv om den börjar med, hästen gör det troligtvis av stress, som den knappast själv väljer att uppleva. Jag kan ju fortsätta med att krubbitning är farligt. Det är farligt för hästens tänder, det är det enda som är kliniskt bevisat. Magsår kan uppkomma, men behöver inte. De uppkommer troligtvis av stressen, inte själva krubbitningen. Att krubbitning skulle smitta har man även hört ofta, vilket kan vara sant, om hästen bredvid har lätt för att lära sig ovanor, men det är inte häller visat. Kan ju med tillägga att ingen av hästarna Elton stått bredvid i de tre stall vi har haft honom i under de fyra år vi hade honom har börjar krubbita, åtminstone inte på grund av honom, alltså medan han stod bredvid.

Jag förstår stallsägare som har inhyresstall och säger att de inte har emot hästar som krubbiter, då det tar på ytorna i stallet och så är ljudet ganska irriterande. Men det är som att säga att en häst inte kan få stå i ett stall för att den har solexem. Jo, det är irriternade då den skrubbar sig, den har med sönder matskålen och den måste ha täcken på sig nästan hela tiden. Men man kan ta bort matskålen, se till att den inte är ute då solen är som värst och komma överens med ägaren, då det gäller täckena. Det är inte en så stor skillnad.

Sist vill jag ge några tips på hur man får en häst som krubbiter att om inte sluta, kanske minska det.

1. ta bort mat och vatten kopp. Låt dem dricka ur ett ämbar man byter vatten i några gånger om dagen och ge mat i ett "fat" som man kan köpa i stort sätt vilken hästbutik som helst.

2. Se till att hästen står i en sån del av stallet där det inte springer så mycket folk hela tiden.

3. Låt hästen gå ute mera, om den blir väldigt trött kan man öka t.ex. på kraftfodret. (Vet att alla hästar inte tål det)

4. Byt stall, till ett stall där hästen trivs och inte stressar. Kanske ett litet 4 hästars stall hos någon bekant. (Finns inte tillgängligt för alla, jag vet)

5. Använd en krubbrem. Jag vet att de ser väldigt hemska ut och att de ter på hästens man, men för vissa hästar funkar den helt bra.

6. Ignorera/acceptera att hästen krubbiter, då kommer du snart knappt märka av det mera.

// Malin
(Pst. Elton var krubbitare, men det påverkade inte honom det minsta. Han var och är ändå bäst!)


fredag 3 oktober 2014

Test av bettlöst #1

Idag testade jag mitt första bettlösa alternativ. Jag testade alltså ett LG bridel. Metall delarna på tränset ser ut som metall hjul. Alltså så här:

Då vi lade på tränset så sträckte Rinja på halsen så hon kom så högt upp som bara möjligt. Troligtvis på grund av luddet över nosen, eller så luktade det väl lite roligt. 

Vi gick ut i manegen och bara för säkerhetens skull stängde vi in oss och red ensamma i ca. 40 minuter. Var ärligt talat väldigt skeptisk till bettlöst, då jag aldrig ridit någon häst med det innan. Det kändes väldigt konstigt att inte ha ett "ordentligt stöd" till munnen eller någon "ordentlig kontakt" framtill över huvud taget. Det tog några varv i trav innan jag kom under fund med hur jag skulle använda sitsen maximalt och då fungerade hon väldigt bra. Här kommer några bilder från ridpasset. 










bilderna är små, då kvalitén är som den är då man filmar med mobil i manege och sedan tar bilderna därifrån. Har som sagt lite problem att få bilderna från telefon till datorn, så får skicka allting till min mamma via facebook. :) 

För att kort sammanfatta hur Rinja betedde sig idag kan jag använda ett ord; exemplariskt. Hon var väldigt nöjd och blev inte lika tillbaka dragen som hon vanligtvis blir då man rider henne på bakbenen med bett och remont nosgrimma. Jag tänker ändå söka vidare och testa alla bettlösa jag kommer över och söka det som är det absolut bästa för oss. Dessutom skulle det vara roligt att se hur hon reagerar vid hoppning på bettlöst. Får se om det blir av och vad hon isåfall säger. 

// Malin och Rinja