Inte min dag...

... eller ja, dagar.
Det var höstlov förra veckan. Gjorde inte så mycket. Läste på tentamen, jobbade i stallet, red ett x antal hästar, såg på serier, tävlade lite och tränade. Eftersom största delen av mitt lov inte var så storslaget och för att jag borde återgå till min hälsokunskaps bok snarast, så tänker jag bara kort skriva om söndagen, de jobbigaste dagen på hela höstlovet.

Jag började dagen ca. kl. 5.30 med att åka till stallet och fixa morgonstall. Ge mat åt hästarna, föra ut dem, mocka boxarna och sedan hem i duschen. Jag hann äta morgonmål och slappa nån timme innan jag skulle vidare på tävlar. Tävlingarna var i HC grann, vilket ligger relativt nära där jag bor.
Jag skulle alltså starta Palermo, då Sandra hade frågat mig tidigare om jag ville hoppa 90 cm med honom. Sandra själv hoppade 70 cm, men vägrade tyvärr ut sig redan på fjärde hindret. Pale hade en off dag och ville inte riktigt göra något. Ena sekunden var han framåt och på väg och nästa nitade han.
Då jag red hade jag bara en tanke i huvudet, vi skall över! Jag gick aldrig banan, utan lärde mig den medan vi red fram i manegen, i den ända grupp vår klass bildade. Det var bara tre hästar i vår klass, men det var ändå väldigt trångt. Jag är bortskämd med stor, fin ljus manege och några hästar. Här var det en liten manege, stor som en liten dressyrbana med tio hinder och tre hästar, relativt stora hästar. Var av ena hade röd rosett. Då jag såg genom banan märkte jag redan svårigheten till första hindret. Hindret var en nästan maxad oxer, till vilken man inte ens visste från vilket håll det var bäst att komma. Banskisserna var helt tydligt gjorda för deras något större uteplan.

Jag valde att komma till första hindret i höger varv. Endast av den simpla orsaken att Pale kändes mer framåt i det varvet, banan fortsatte i högervarv och jag fick en längre framridnings sträcka framför hindret. Då jag hoppade banan var det ändå som gick genom huvudet på mig; kom över alla hinder. Rid framåt. Håll huvudet kallt. Min sits på hindren var från röven, bokstavligen och jag tror att ingen riktigt tyckte jag red snyggt. Jag var lite för mycket på halsen hela tiden och det slutade i 8 fel. Vinnaren hade 4 fel från första fasen. Jag var ändå ganska nöjd, inte med min ridning, men med Pale. Han hoppade det jag bad honom och helt bra, då jag kom rätt. Ser ändå ut som om vår tävlings säsong blir lite längre än planerat, då jag inte vill lämna det på det här viset. Hoppeligen går det bättre nästa gång.

Har tyvärr inget bild material från tävlingarna (ännu, men lägger in om jag hittar.)

Då jag kom hem från tävlingarna åt jag mat och hann slappa kanske en timme innan jag skulle iväg igen. Nu var det Nina Fagerströms träning som gällde. Vi fixade ihop allting och packade Rinja i traikkun innan vi åkte iväg mot Billnäs. På plats fick vi vänta en stund, så vi skrittade lite runt i mörkret innan vi gick in i manegen.

Vi började med att självständigt rida fram och sedan göra en övning där man skulle göra öppna i trav eller skritt, beroende på hästens kompetens och galoppera i andra ändan. Vi skulle använda oss av tre olika galopper, som tre växlar ungefär. 1:an var en ganska lugn, samlad galopp, 2:an lite framåt och 3:an ganska ordentligt fram, men fortfarande i uppförsbacke. Det gick väl helt okej. Rinja kastade med huvudet lite, men hölls annars helt bra och lätt mot handen.
Nästa uppgift var två små kryss på vardera diagonalerna. Vi skulle komma till dem i lättsits, ingen tygel kontakt och bara stå i stigbyglarna hela vägen. Efter hindret skulle vi styra in i väggen och stanna och sedan fatta ny galopp och komma till nästa kryss. Rinja var bra och drog som tur inte sina 90 cm hopp över kryssen, utan hoppade snällt, precis så högt som det behövdes. Dessvärre drog hon ibland ganska ordentligt iväg före och efter och lyssnade inte på några röst hjälper. Så fort man tog i tygeln fick man ett "ÄLÄ VEDÄ". Kan ju säga att jag var på väg att ge upp efter 30 minuter, men hoppades på att vi skulle göra något lite annat efter det här och fortsatte. Men vi fortsatte med samma sak på ett rakt spår bredvid väggen. Sedan samma sak på en linje. och sedan en böjd linje. Det var otroligt att jag och Rinja klarade den efter ca. 50 försök, då det kändes som om det av ren otur gick rätt.
Till sist fick vi komma en bana på 70-80 cm. Vi fick äntligen sitta ner lite och hålla lite kontakt framifrån. Rinja var lätt på handen och hoppade helt bra, förutom då hon tänkte springa förbi ett hinder och jag i sista stund fick henne över. Kom linjen på nytt och då förstod hon vart hon skulle.
Så Rinja hoppade bra, men behöver själv lite längre introduktion till denna ridstil.
Nån som kan vidare utbilda mig inom detta?

Här är ett kort ihop plock av lektionen.



// Malin och Rinja

Kan nu officiellt rida Rinja i dressyrsadel, det måste bara vara en som passar min röv som Sabinas och Petes sadel.
Älskar den!