Alltid kan det inte gå bra...

Jag har väldigt ofta fått höra att jag måste se saker från "den ljusa sidan", så jag tänker skriva det här inlägget från "den ljusa sidan" av ett par misslyckade banor på tävlingar.

Vi var alltså till Jumping Kemiö med Rinja och Pale.
Mina banor var inte bra, eller jag var inte nöjd med min insats över huvudtaget första dagen.
Jag startade först Pale. Underlaget var så halt till första klassen, så hur mycket jag än red till hindren så saktade Pale in, då han blev så osäker. Vi hoppade nästan alla hinder från stilla stående och jag riktigt skämdes över min ridning. Jag ville bara bort från banan, då inget fungerade. Vi stannade en gång på 6:e hindret och rev ett hinder. Sen fick jag ännu 3 felpoäng för överskriden maximitid, så kan säga att jag är glad över att kjag inre hittar videokameran nu.

Med Rinja gick det sämre, hon var som en bomb i verkkan. Vi vägrade två gånger på krysset i verkkan och stod mera på bakbenen de här 10 minuterna, än vi gjort på ett vanligt en timmes ridpass någonsin. Ingen brydde sig om att akta, fast de såg hur hon höll på. I full galopp rakt emot bara, så vår verkka blev knappt av. Vi vägrade och vägrade och till sist skulle jag in på banan.
Vi kom helt okej över de första 5 hindren, men sen var det stopp. Vad jag än gjorde fick jag henne inte över 6:an så fick ge upp efter tre vägringar. Alltså blev vårt resultat hyl.

Jag gick 90 cm banan och såg att de 6 fösta hindren inte var så farliga, så jag tänkte att bättre att man betalar starten och kanske hoppar sex hinder och sedan avbryter, än att inte hoppa över huvudtaget och ändå betala allt. Så jag verkkade till 90 cm, då var hon bättre till hindren. Vi vägrade en gång på oxern, då det var en som red väldigt nära bakom och hon därför tappade koncentrationen.

På banan vägrade vi på första hindret. Jag var helt på andra sidan planen, som var enorm, då jag fick min start signal och hade därför lite svårt att få henne helt mellan hand och skänkel till första hindret. Så direkt vi kommit över startlinjen stoppar hon. Men efter det gick det bra. Hindren var helt på maxgränsen och vissa i såna uppförsbackar att det nästan såg ut som en meter. Rinja hoppade allting, till och med de hindren som viss av de mest säkra hästarna stoppade på, så var riktigt nöjd med henne. Jag avbröt efter 6:an, då hon kändes så pass bra att jag inte ville utmana ödet att vi skulle få problem med de andra hindren.
Kanske hon skulle ha hoppat dem den här gången, men ville inte ta till bråk, då jag ändå inte kunde vinna det inne på banan. Bäst att fara hem och få lite fler mindre tävlingar under för vi går upp till regional nivå igen.

inför 80cm banan

Sluttrav

Jag, Rinja och min duktiga hästskötare / gudmors dotter Elin

 På torsdagen hoppade jag bara Pale, i en 80 cm klass.
Vi hade räknat tiden lite fel, så då jag kom in på uppvärmningen och travat några minuter ropade de mig som förberedande vid porten. Fick en liten panik och hoppade några språng. Krysset två gånger, pystyn en gång och oxern en gång innan jag gick in på banan.
Början var lite hakkig, men efter 4.an (där flera vägrade ut sig) fick vi bättre flyt på. Vi fälde sista hindret, som gav 4 fel, men var annors helt nöjd med min ridning. Jag vet att jag inte red perfekt till sista hindret, men så lågt som det var och så mycket kapasitet som Pale har, så kunde han nog ha kommit över det utan att fälla. Så det harmade lite. Vi skulle troligtvis varit placerade annors, men nu slutade vi som 15/37, så helt bra. det var ändå 16 stycken hyl i klassen, så nästan hälften.

Har inte ännu fått några bilder på Pale, så de kanske kommer in lite senare. :)

(Tur så var ingen och fota mina klasser, så behöver man inte bli påmind om det över internat annanstans än från sin egen blogg. :P )
// Malin