torsdag 19 december 2013

Rinja som häst

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg, där en frågade vad som egentligen är "problemet" med Rinja. Så jag tänkte att jag gör ett inlägg om hurdan Rinja är och varför vi har de saker vi har, hennes staka och svaga sidor osv.

Lite grundläggande först då
Rinja heter egentligen Caipirinha II. Hon är född 2006, alltså är hon just nu 7 år gammal. Hon hade ett föl som 4 åring och betäcktes igen som 5 åring, men kastade tyvärr det fölet. Alltså hon har en son som bor i Sverige och heter Carabiena JoF. P.g.a. detta är hon sent tagen och har blivit riden i bara 2 år. Alltså hon är grön och har mycket kvar att lära sig. Jag valde henne som ett projekt åt mig och min mamma och för att jag gillade hennes hoppstil och hennes gnista då det gäller hoppning och hinder.
Min lilla mumin som bebis :) 
Rinjas staka sida är att hon alltid är social och vill aldrig göra fel. Hon försöker alltid sitt bästa. Oberoende av hur dåligt avstånd det blir, så försöker hon komma över. Dessutom drar hon inte på näsan fast jag gör fel. Hon gör bara det bästa av situationen och gör sitt yttersta för att göra mig nöjd och för att få beröm. Alltså passar hon ganska bra till mig, då jag inte är helt säker på steg hela tiden.
Rinja är så social :) 

Till hennes mindre bra sidor eller "presonlighetsdrag" hör kanske det att hon lätt blir irriterad på sig själv. Hon är något av en perfektionist, men vill ändå inte helt och hållet om hon inte måste jobba för det. Hon testar alla sätt för att slippa jobba och blir irriterad om hon gör fel. Detta går alltså inte så super bra ihop. Resultatet blir alltså att om hon snubblar lite eller någonting, utan att jag ens rör henne så slår hon upp huvudet och biter tag i bettet. Alltså är martingalen ganska så viktig för oss. En orsak till att jag blev förvånad då Nanning sa att vi inte skulle ha den och att det var en "ponnysak".

Rinja är alltså ganska snäll att hantera. Det är sällan hon gör någonting år sin skötare och alla ryttare har hittills hållits på henne. (Hon har ju nog bara varit här i lite på ett halvt år) Men jag har en orsak till att tro att vi inte alla kommer sitta på hela tiden. Hon är nämligen väldigt snabb i svängarna. Så fort man t.ex. lite slappnar av med ytterskänkel eller inte har ett helt starkt ytterstöd så kan hon bestämma sig för att hon skall åt andra hållet och är du inte med på det då, så sitter du i sanden. Hon har även svårt att ta emot rättningar. Jag kan ta ett exempel från dagens ridpass. Vi gjorde små serpentiner på långsidan och hon ville inte yssna på mig innerskänkel så jag kickade lite lätt till som en tillrätta visning med inner skänkel. Hennes respons var att kasta med huvudet, lägga ut tungan lite och ämna bakbenen efter sig.

Måste bara göra det klart nu att hon inte är en hedshaker. Hon protesterar bara väldigt kraftigt med huvudet och lämnar ryggen oanvänd då man först ber henne om någonting. Det här med att hon kastar med huvudet kan jag personligen tycka är irriterande, men hon är även väldigt lätt på frambenen, vilket inte alltid är så roligt. Hon ställer sig lätt på bakbenen och har några gånger farit ganska högt med. Jag är inte rädd för det, men kan erkänna att det känns lite obehagligt då hon vänder sig tillika. Fattar inte ännu häller helt att jag inte fallit av en ända gång då hon gjort det.

Nu kom det en massa "negativ" fakta om Rinja, men det är mest för att ni skall förstå hurdan hon är. Hon gör inte allt det här varje dag, men relativt ofta. Men som sagt är hon ännu ung och grön och har en massa kvar att lära sig. Så det är inte helt kört. Vi håller våra tummar och hoppas på det bästa. Dessutom får jag ju super bra hjälp av både mina tränare och min mamma. Samt alla i stallet, som verkar förstå ganska bra då jag förklarar vad Rinja gör. Hoppas ni nu förstår er på mina små dilemman som kommer upp på bloggen bättre och varför jag "önskar" mig alla de saker jag skrev om i förra inlägget. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar