söndag 28 september 2014

Det krävdes en australienare...

... för att kanske få veta varför Rinja varit så jobbig.
Nu säger jag inte att jag fått veta varför Rinja har varit så svår, stått på bakbenen och varit stark, men det kan vara en delorsak.

Mamma såg i  veckan att de sökte hästar till en undersökning i Viik, som då gällde hästens reaktioner till olika bett. alla hästar har ju på något vis unika munnar, liksom allt annat på dem. På torsdagen fick jag då veta att vi på fredagen skulle till Hesa, under rusnings timmarna.

Vi startade från stallet klockan 13, så vi skulle slippa den värsta fredags trafiken. Jag for direkt från skolan hem klockan 10, då jag skrivit mitt första prov i provveckan och böt om till ridkläder. Jag fixade några smörgåsar och satte mig på scootern igen. Då jag kom till stallet tog jag in Rinja och fixade klar henne. Jag red henne lätt på plan i ca. 30 minuter. Då jag kom in lät jag henne äta dagsmaten och börjar plocka ihop allting vi skulle ha med till kliniken. Tyvärr har det blivit några gånger nu, så hade listan ganska klar i huvudet.

Då jag var klar med allting jag skulle göra väntade jag bara på att mamma skulle komma till stallet. Vi kopplade trailern och lastade Rinja och så bar det av. Vi hade några små problem att komma fram, men tur så var vi i tid. Då vi kom fram gick vi och anmälde oss på plats innan vi väntade ytterligare 1½ timme i bilen.

När veterinären kom och sa att vi kunde komma in lastade vi ut Rinja och gick in med henne. Veterinären kollade igenom henne och sa bara att hon hade lite vätska i frambenen och mindre muskel på en plats på ryggen. Vi började direkt fundera om sadeln var helt okej. Det är väl nästa projekt...

Då veterinär nr. 1 gått igenom henne klart så kom veterinär nr. 2 och hans hjälpreda. Veterinär nr. 2 som jag inte kommer ihåg namnet på, var en av de 150 veterinärerna i världen som är specialiserad på tänder i en så hög grad. de gav lugnande åt henne och så vägde vi henne, medan vi väntade på att den skulle verka.
Mätning av mankhöjd. Rinja fick fina 168 cm :)

Rinja var "on the good stuff"

Nerlugnad och  klar gav vi oss av till ett rum med två tvångsspiltor och datorer. De började med att mäta hela hennes ansikte i stort sätt. Allting från längden på det, till hur långt det är från hennes tuggtänder till hennes mungipor och hur hög gommen är. Sedan börjar de kolla tänderna. En för en och med kamera, så de filmade varje tand och kollade konsistensen.
då Rinja var sista hästen i undersökningen, tog de med en massa bilder på henne, inte bara jag :)
Säg: Aaaaaa..

Gillar du inte tandläkare, är det inte så smart att ha häst, då allt är lite värre.. 

filmning av tänderna

vänster tandrad nere. "snygga symetriska tänder" sa han, så jag tror väl på det då :)

Test om massa på tändera är mjuk eller ej. (Alltså koll av den bruna massan man ser på dem.)

torr i mun?
Tömning av "hålen" som uppstått då hon tappar en halv tand. 

Rinja fick då alltså en diagnos som löd ungefär så här:
1. Hon har en liten mun. egentligen ryms det inget bett i hennes mun, vilket betyder att vi skulle behöva hitta ett bettlöst som skulle passa henne.

2. Hennes mun problem kan bero på att hon har några sprickor i vissa tänder, som troligtvis kommit då hon ätit hö som haft lite sand eller sten i sig. Veterinären sa att det knappast var något super farligt, men att det kan vara några väldigt små smärtor, men att då alla nerver i munnen går samman så blir smärtan större. Det här skulle då kunna vara en orsak till att hon varit så jobbig fram ifrån.



På lördagen blev det då bara promenad och lite lätt motion i grimma och lina. Skulle egentligen på tävlingar, men då Rinja fått så mycket lugnande, tog vi tillbaka våra starter. Vi gick ut och gå med henne och sedan longerade vi lite åt vardera håll i manegen. Vi tänkte först släppa henne lös, men stallsägarens son hade haft fest i manegen och alla hans DJ-apparater var kvar där, så vi lät bli. Det kunde ha blivit riktigt dyrt annars.







// Malin och Rinja


6 kommentarer:

  1. det var ju intressant att hon har så liten mun att hon borde ridas bettlöst! Undrar hur många andra hästar som man borde göra lika åt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men tänkte nog för mig själv att det finns ju inte så många bettlösa träns, fast de finns många, så alla hästar då sku funka. Så är det då bättre att rida med bett och ta konsekvenserna, eller måste man rida med bettlöst och inget funkar. åter väldigt synkkä, men så blev ja och fundera. :)

      Radera
  2. Sku min häst ha så att den inte kan ridas på bett så sku jag nog inte rida på bett, fast den inte sku "funka" bettlöst på samma sätt som på bett. Bara av den anledningen att jag aldrig medvetet sku kunna förorsaka smärta på hästen. Så om jag sku vara du så sku jag ge bettlöst en chans, en ordentlig chans! Ibland tar det tid innan alla vänjer sig osv. Håll oss uppdaterade, intressant att de hur det framskrider :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker nog prova alla bettlösa jag kommer över, men får nog rida med bett till jag hittar något att prova o får låna det av någon.
      Dess värre så blir de ju inte direkt så mycket dressyr med bettlöst då de är förbjudna på tävlingarna. Men får skrota en del av mina fördomar mot hakkamore o andra bettlösa och ta i saken. :)

      Radera
    2. Håll oss uppdaterade! Sånt här är jätte intressant att läsa :) Jo rida med bett lite nu och då kan knappast ha någon större betydelse, just på tävlingar osv. Men jo, ge bettlöst en ärlig chans, vissa hästar funkar ju till och med bättre så! Kanske blir du positivt överraskad.. ;)

      Radera
  3. Intressant inlägg, den här undersökningen skulle ha varit något för Karkki och mig. Vi hade ju samma problem, och det påpekade Karenko/Holopainen varje gång.. För liten mun, 12.5cm smala bett var redan för långa/tjocka.. Hackamoore fungerade delvis, men som du säger så är det ju en stor omställning från bett. Hoppas det löser sig! / Jessi

    SvaraRadera